princesstilda

För ett tag sen pratade jag och ellen om att hon trodde att jag hade lättare att bli kär i någon än vad hon har.
Jag har insett att jag har nog lättare att tycka om någon än vad hon har.
Fjärilar i magen stadiet är inte svårt för mig att uppnå, men steget därifrån till att faktiskt bli kär är oerhört långt.

Jag har tappat intresset, tre dagar efter att vi sist sågs.
Jag vill inte längre.
Jag har haft god tid på mig att vara ensam och tänka, och jag vill verkligen inte ge upp mitt trygga liv för en karl.
Det är inte värt en tids roligt, det slutar illa och det skulle rubba hela min värld.

Jag är verkligen inte redo för en ny relation, och då har det gått 2 och ett halvt år sen jag blev förstörd av kärlek.
Jag har försökt, visst har jag det, men uppenbarligen inte varit redo eftersom allt jag ser hos karlarna är deras fel.
Jag menar, det kommer inget gott med kärlek för min del.
Jag är livrädd.

Jag drömmer mardrömmar om nätterna som får mig att tvivla, att få sms ifrån honom är bara jobbigt, Jag blir gladare för ett sms från danny om att han har tråkigt på jobbet.

Jag vill inte falla. Jag kan inte ge efter. jag måste vara en karl nu mer än någonsin.
Får inte släppa någon för nära, speciellt inte honom.
Jag vill inte vara bunden till någon, jag vill vara fri, så som jag har lärt mig att vara, och älskar det.

Jag vill inte behöva anpassa mig.
Jag är inte längre typen som anpassar mig.